Lördagens artikel i VT om aborträtten vände upp och ner på min åsikt om kvinnans rätt att bestämma över sin kropp. Sjuksköterskan som berättar, citat: ”Vi brukar lägga dem på en filt eller ett täcke i sköljen där de får självdö. Vi går därifrån för vi står inte ut” slut citat, fick mig att börja gråta och också ändra min åsikt om kvinnans rätt till sin kropp. Det finns så många sätt att undvika oönskad graviditet, så låt oss sätta kniven i den helliga ko som heter aborträtt och sätta helt andra restriktiva bestämmelser för abort. Att ta ut ett levande skrikande foster och låta det ligga och självdö måste väl i rimlighetens namn vara mord. Som artikel författaren (Ola Mårtensson) frågar: Varför vaknar inte Debattsverige till frågar jag nu också: Varför vaknar ni inte till alla ni som debatterar om pensionen, om skatten och om smågrisars liv och levande. Är en gråtande fyra och en halva månaders baby på ett kallt sköljbord på ett svenskt sjukhus, väntande på döden för mycket. Kanske en bild på framsidan av VT av ovannämnde baby kan skaka live i Er.
Hans Christian Larsen
